januar 2, 2019

Matts Hellström om utviklinga i Baltikum

Mats Hellström:

FÖR EGEN RÄKNING

ÖSTERSJÖREGIONEN – MED ÖSTLIGT FOKUS

De baltiska länderna firar 100 år som nationer

 

(Artikkelen står trykt i Nordisk tidskrift 2018-4, utgitt av Letterstedtska föreningen)

 

Mats Hellström var riksdagsledamot (S) 1969- 1996. Han har varit statsråd 1983-1991 och 1994-96, bl a EU- och nordisk samarbetsminister. Sveriges ambassadör i Berlin 1996-2001 och landshövding i Stockholms län 2002-2006. Artikelförfattaren är idag ordförande i styrelsen för Nordens folkhögskola Biskops-Arnö och medlem av Letterstedtska föreningen.

 

Några inledande frågor

När järnridån föll i havet blev det snabba öppningar mellan mogna ekonomier i väst och unga hungriga i öst. Civilsamhället växte. Östersjön kom att kallas ”Nätverkens hav”. Består öpp- ningen och vad har den givit – i öst och i väst? De baltiska länderna och Polen närmar sig inkomstmässigt de rikare nordiska länderna och Tyskland. Är teknologiska språng möjliga? Kan de tidigare fattiga länderna komma ikapp genom att hoppa över steg som de ”gamla länderna” tidigare tagit genom nya digitala språng?

Eller kommer medelinkomstfällan att slå igen? Den innebär att brist på kvalificerad arbetskraft och väntad inflation gör det svårt för utvecklingsländer att konkurrera med avancerade produkter från höginkomstländer. Man ”fastnar” efter inledande framgångar. Avgörande blir att höja produktiviteten och komma in i globala värdekedjor ”supply chains” även för sofistikerade produkter.

Ett problem för de baltiska länderna är brain-drain med minskande befolkningar. Politik för att återvända har ännu inte varit kraftfull nog. I Tyskland och Storbritannien lever som bekant många invandrare från Polen och Baltikum. Detsamma gäller i Sverige och Finland.

Närheten till Norden borde dock vara en källa till ekonomiska framsteg med kvalificerad efterfrågan och direktinvesteringar – särskilt som en egen kapitalmarknad saknas från kommunisttiden. Studier visar att outsourcing till Estland gynnar sysselsättning och företagskultur i Estland men även lett till uppgradering och nya jobb i de svenska företagen.

Vad betyder den ryska marknaden i Baltikum med å ena sidan ryskt WTO-medlemskap, å andra sidan sanktioner och politisk animositet? Riga var ett ledande industriellt centrum i Tsarryssland.

De nordiska länderna är internationellt ledande ifråga om social rörlighet – som kan kopplas till relativt små inkomstskillnader – här finns stora olikheter med de baltiska länderna. Kan närheten i regionen åstadkomma konvergens kring social omsorg?

Hur växte den ekonomiska regionen

Östersjön har sin början med Hansan, brukar det sägas. Men även under vikingatiden kom handelvägarna mellan Asien och Europa att dras norrut genom Östersjön. Rutterna i Medelhavet blockerades genom islams expansion. Strider i Mellaneuropa med nomadfolk försvagade Karl den store. Förbindelser mellan Svarta Havet och Östersjön klipptes av. Gotland, Birka och Hedeby blev centrala platser för handeln då Bagdad byggdes upp med stor slavhandel. Karl den Store behövde silver från Asien.

Genom Hansans handelsstäder, från London i väster till Novgorod i öster, följde så en kulturell blomstring. ”Backstein Gothic” – var den arkitekturstil i tegel som präglade kyrkorna i t ex Lübeck, Malbork, Riga, Åbo, Stockholm, Strängnäs och Ribe.

Senare kom en betydande del av Baltikum under svenskt herravälde. Den svenska administrationen präglade Estland och Livland – delar av dagens Lettland (Latvia). Folkskola infördes i provinserna vid 1600-talets slut – 150 år före det svenska kärnlandet. De svenska ämbetsmännen reformerade ofta med motstånd från den lokala adeln. Den svenska administrationens strukturer kom i viss mån att föras vidare under det tsarryska väldet.

I Polen rådde länge en adelsrepublik där konflikter gjordes upp i sejmen (polsk riksdag). Den omfattande lågadeln i Polen fick en ställning i administrationen. Vid friheten efter det Första världskriget fick de nya ländernas administrationer hantera den industrialism som grundlagts under 1800-talet. Mycket av den industriella utvecklingen kom sedan att frysas under det långa kommuniststyret.

Under 1900-talet kom den nordiska industrin, som bekant, att gälla mer sofistikerade produkter – med slagkraftiga kommunikationer och transportsystem – också inom sjöfarten. Inom biotech, ICT, energi, hälsovård, miljö och design blev nordiska cluster globala – användardrivna – testbäddar.

Vid 1990-talets ingång blev nu den stora frågan – skulle de östliga Östersjöländerna ”haka i” denna utveckling eller skulle de stanna kvar i en fattigdom som i sin tur kunde påverka utvecklingen negativt även i Norden? Så blev det emellertid inte. Efterhand uppgraderades industrin till en tjänsteekonomi, inom finans, real estate och business. Anpassningen till det kommande EU-medlemskapet var till stor hjälp.

Utlandsinvesteringarna ökade snabbare här än globalt och inom EU. Detta var väsentligt eftersom en egen kapitalmarknad saknades sedan kommunisttiden. Investeringarna från Norden och Tyskland spelade roll för moderniseringen av industrin. Tekniksprång gjorde Estland till en ledande e-nation – i samspel med innovationskraft kring Östersjön (Skype).

Den ekonomiska utvecklingen har varit framgångsrik. Polen är det enda EU-land som genomgått den globala finanskrisen efter 2008 utan att tillväxten blivit negativ under något kvartal. Inkomstskillnaderna mellan Norden och Baltikum/Polen har minskat från 4,5x år 2000 till 2,5x år 2017. Detta är desto mer dramatiskt som Norden är i framkant i Europa med sin inkomstökning.

Baltikum har gått från 30 % av genomsnittsinkomsten i EU 15 – år 1995 till 60 % idag. Sedan 2000 har Baltikum och Polen haft tillväxt årligen med 2,7% jämfört med 1,6 % för EU 28. Handeln mellan de baltiska länderna har också ökat väsenligt. Exporten till Ryssland är även efter sanktionerna betydande. För Litauen är Ryssland den största exportmarknaden; c:a 15 % och för Estland och Lettland c:a 9 % av totalen.

Finanskrisen drabbade Baltikum hårt med sänkning av BNP med 20% i Estland, 25 % i Lettland och 17 % i Litauen. Den tuffa återhämtningen genom interna devalveringar och minskade statsutgifter har gått snabbare där än för EU i stort. Genom sin tidigare strama finanspolitik har man inte heller någon stor skuldbörda som skapar framtida hinder.

De nordiska länderna brukar leda vid internationella jämförelser av innovationskraft. Stockholm ses som en av de hetaste städerna för start-ups.

Samtidigt är vi sköra – små länder vars interna marknader inte räcker till för att hålla uppe en stadig efterfrågan. Vi måste snabbt kunna nå ut på stora marknader. Hittills har detta fungerat. Men omvärlden är osäkrare med handelskrig och ett perspektiv av att marknaden i UK avskärmas genom Brexit.

Norden ligger visserligen på framkant inom EU , men på de globala marknaderna utanför Europa med snabbare tillväxt är vi inte lika starka. Detsamma gäller snabbväxande företag i Baltikum och Polen – nu med en hög allmän tillväxt. För att undvika medelinkomstfällan måste också arbetsproduktiviteten öka. Omöjligt är det inte, givet engagemanget för digitalisering i de baltiska länderna.

Två scenarios för utvecklingen runt Östersjön – mellanlägen är möjliga

  1. Dagens försämrade geopolitiska situation fortsätter.

Konfrontationer mellan Nato och Ryssland präglar dagordningen. Östersjön som EU:s innanhav med undantagen St Petersburg och Kaliningrad skapar inte fördelar. Det statliga samarbetet inom CBSS ger föga impulser. Inskränkt nationell, xenofobisk populism förstärks.

På kort sikt märks inte mycket i ekonomin, men efter hand söker sig färre investerare utifrån till Baltikum i vad man bedömer som en osäker region. finns en fara att norra Europa ses som mindre relevant. Även Finland och Sverige kan komma att bli mindre attraktiva för globala aktörer.

För Norden – liksom för de baltiska länderna – blir det naturligt att ekonomiskt söka sig än närmare den tyska marknaden. Påfrestningar på Sverige att stå utanför euron kan tänkas. I vilken riktning Polen går är mera oklart. Kanske tar ekonomin överhanden över politisk animositet och man närmar sig Tyskland eller så sluter man sig inåt. Polen har en stor hemmamarknad – och söker återupprätta Visegradsamarbetet i öst.

  1. En viss avspänning i de rysk-europeiska förhållandena påbörjas.

Minskade sanktioner – eller med handel på områden som inte sanktioneras. Bägge sidor får lov att rucka på sig – men med stora vinster. Man bygger på det samarbete som fungerar – först i Arktis och kring social-, hälso- och sjukvård och forskning.

Ingen vill leva vid en död sjö. Det finns ett gemensamt intresse av att rädda Östersjön. Helcom Agreement har 130 hotspots. Miljöteknologiska investeringar kan nu aktualiseras i Östersjön. EU:s Östersjöstrategi aktiveras efter tidigare sparlåga. Innovationskraften förstärks i hela regionen. Vinnovas flaggskepp Stardust utvecklas för att skapa efterfrågan och nätverk mellan innovationsföretag i Östersjöregionen.

Det nordiska samarbetet vidgas. Medlemskap i Nordiska rådet har inte varit aktuellt för de nya länderna. Men de baltiska länderna är aktiva medlemmar av Nordiska Investeringsbanken och Nordplus. Nordisk Film &TV Fond och Nordforsk ligger på lut. Särskilt Estland känner ”nordiskt”.

I Östersjöregionen bor inemot 100 miljoner människor. Visionen om en hemmamarknad för 100 miljoner konsumenter börjar ta form. EU:s inre marknad utgör en grund. Rysslands WTO-medlemskap underlättar. Kommerskollegium m.fl. undanröjer besvärliga byråkratiska handelshinder som försvårar för småföretag att ta klivet över sjön.

Med målet om en gemensam hemmarknad kring Östersjön, så dras alltmer av ny infrastruktur runt sjön snarare än traditionellt nord-syd och öst-väst.

Denna ekonomiska strävan bidrar till egenintressen hos alla nationer av ett klimat av avspänning i Norra Europa. Norden får en ledande roll för att skapa välstånd runt sjön. En vision värd att ta till sig!

Mats Hellström